Besök i hemlösheten

Förra veckan klev jag och reportern Martina in i en kolsvart lägenhet i Salabacke. Elräkningen är inte betald. Vid köksbordet sitter Håkan och dricker öl och röker egenrullade cigaretter i det svaga skenet av stearinljus. En vän har låtit honom bo i lägenheten över natten, men imorrn vet han inte vart han ska ta vägen. I flera timmar berättar han för oss om sitt på många sätt tragiska liv. Om pappan som slog, om hur han skickades till fosterhem, om narkotikamissbruket, om de många fängelsestraffen, om hemlösheten och slutligen om ADHD-diagnosen han fick för några år sedan.

Jag förstår att det verkar märkligt, men jag känner mig ofta upprymd efter att ha gjort den här typen av jobb. Det känns som att man gjort något bra och viktigt som folk borde se och tänka på samtidigt som jag själv fått vidga min tankevärd genom att för en kort stund besöka en annan människas liv.

Påväg

Sitter på tåget från Luleå påväg hem och funderar lite på vad jag ska göra resten av mitt liv. Vid årsskiftet tar mitt vik på Upsala Nya Tidning slut. På ett sätt känns det tråkigt och lite otryggt, men samtidigt öppnar det en massa möjligheter att frisätta drygt 40 h i veckan.

Gulag

När Francesco Kovacs var 16 år greps han och sattes i Gulage. Där tillbringade han sedan 10 år av sitt liv. Medan jag äter wienerbröd och dricker kaffe vid hans köksbord berättar han om hur det är att svälta i ett sovjetiskt fångläger.

Just nu: Gottsunda brinner

Missväxt

Under de 20 åren som Dien Bui har arbetat i potatiscentralens gröna ljus har skörden sällan varit sämre.

Cecilia Forss

- Ska jag vara mig själv eller prinsessan, frågade Cecilia Forss.
- Prinsessan, svarade jag.
Var på inspelningen av en ny komediserie som handlar om kungafamiljen Holstein-Gottorp som regerar i kungariket Sverige. Bernadotte kom nämligen aldrig till Sverige enligt TV4.

Blickfång

Idag hade jag en bild på mitt eget öga över 6 spalt i tidningen. Tog först bilden lite på skämt under ett jobb om hur man filmade barns ögonrörelser för att undersöka deras kognitiva utveckling. När jag gick igenom bilderna så tog jag med i urvalet och till slut hamnade den som dragarbild i reportaget. Kan inte riktigt bestämma mig för om det är att dra bildjournalistiken lite väl långt från det klassiska dokumentära eller inte.

Pendlare

Regeringen har lovat mer pengar till järnvägen. Kanske Stockholm-Uppsala pendlarna snart slipper fler magsår och hjärtinfarkter på grund av signalfel, igenisade växlar och nedfallna ledningar.

Klubbarrangör

Sonia Hussain fixar klubb för Uppsalas studenter på ÖG idag.

Antikhandlare

Magnus Bexhed är tennexpert och verkställande direktör för Uppsala aktionskammare. Knäppte kort på honom för UNT:s nya bilaga Uppgång. Fast då var han i färg för att ta vara på det lyxiga fyrfärgstrycket...eller vad det nu är som gör UNT och de flesta andra tidningar är så avigt inställda till svartvita bilder.

Ebba Busch, KD

2 år kvar till valet.

Hockey

Det är verkligen ett sant nöje att fotografera hockey. Jag brukar roa mig med att stå vid bortaklacken och lyssna på vad folk skriker. Det bästa citatet leverades av en man i Västeråsklacken.
- Är ni helt dumma i huvudet? Ni är över 200 personer och ändå är det ingen som skriker, skrek han.
Andra höjdpunkter värda att nämna är en kille som försökte få vakterna att förbjuda mig att fotografera honom med hänvisningen till att jag inte hade tillstånd för det enligt lagen samt att matchen startade 30 minuter efter planerad tid därför att någon valde att tända en rökgranat så att hela hallen rökfylldes och var tvungen att vädras ur.

Pastiche

Hade ingen egen idé så jag gjorde en kopia av Simons bild. Se själva.

På vägen

Idag pryder min lilla vita bil UNT:s förstasida, eller åtminstone halva min bil. Bilden från arbetet med nya väg 288 blev tyvärr lite beskuren på högerkanten. Lite rolig kuriosa är att jag höll på att bli instängd i smält asfalt. Vägen jag åkte dit på blev nämligen asfalterad medan jag var där. Till slut lyckades jag dock komma därifrån genom att köra på den nya vägen som ännu inte är öppen för trafik.

Fantomen!

Fast egentligen är han bara en helt vanlig man som igår tog sig över och mellan 19 öar genom att springa och simma.

Poledance

Poledance stod det på listan för några dagar sedan. Kändes ju lite konstigt att plåta en kvinna som ålade sig på en stripstång till UNT:s förstasida, men poledance har tydligen blivit rumsrent fick jag lära mig. Jag fick också lära mig att det inte alls handlar om sexshow, utan om någon slags dans med rötter i bland annat Kina. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra och bad dansösen ha på sig ett linne. Byxor var tydligen omöjligt att ha då man behöver mycket friktion mot stången.

Man, Uppsala

Tillbaka i Bosnien

För 20 år sedan flydde en då tolvårig Marina krigets Bosnien för att starta ett nytt liv i Sverige. Tillsammans med mamma, pappa och syster hamnade hon så småningom här i Uppsala. Hela denna berättelse skrev Marina ner i sin dagbok. När hon 20 år senare började läsa dagboken bestämde hon sig för att återvända till sin barndomsstad Trebinje för att konfrontera alla minnen. Jag och reportern Lotta Frithiof fick följa med på resan.

För Marina var det en mycket känslosam resa. Ett besöker i den vackra staden där hon växte upp, men samtidigt i staden där hon livrädd gömde sig i källaren medan bomberna föll.

För mig blev resan en snabbguidning i hur det var att växa upp i inbördeskrigets Bosnien och bli tvungen att lämna allt man känner till bakom sig, när man inte längre är välkommen i sitt eget land.

 Källaren där Marina ofta sov under bombningarna.

Marinas barndomsstad Trebinje.

I lägenheten där Marinas familj bodde står fortfarande mycket av möblerna kvar.

Marina minns lukten av lavendel som hennes mamma brukade lägga i linneskåpen.

Hatade Norrköping

Igår satt jag och fikade med nattchefen och berättade att jag skulle fotografera Den svenska björnstammen. Då sa han "Hälsa dom att de är det ändå bra som kommit hit från Norrköping". Jag skrattade då ett gått och mycket bittert skratt. Det min kollega syftade på är alla neddragningar och besparingar som skett sedan UNT för några år sedan blev uppköpta av tidningskonsernen NTM med bas i just Norrköping. Jag vågor nog påstå att man utan att överdriva kan använda ordet Norrköping som en svordom här på UNT:s redaktion nuförtiden.

Fartkontroll

Ett så kallat dussinjobb.

Världens bästa arbetsdag

Första arbetsdagen efter semester är nu till ända. Tänkte dagen till ära vara lite positiv. I morse pratade jag med Gustaf som jag gör reportage om och han hävdade att jag har världens bästa jobb som får åka runt och se massa spännade grejer och träffa en massa folk. Jag håller inte så ofta med det eftersom det ofta är rätt slitigt att vara fotograf, men efter just denna arbetsdag håller jag nog med Gustaf. Det är inte många yrken där man hinner med följande på en arbetsdag: Bli fotograferad till intranätet (av Tobias Welander), se en trafikolycka, snacka med en bankchef, bada i utomhuspool och äta Ramandanmiddag.

Foto: Tobias Welander

Uppstart

Efter några veckors paddlande i Bohuslän, fullständigt frånkopplad från omvärlden, är jag nu tillbaka i Uppsala och börjar så smått starta upp min vardag igen. Efter att inte ha tagit mer än några snapshots med mobilen ska det bli rätt kul att börja plåta igen. Helt borta ur mediavärlden har jag dock inte varit. Tack vare att även dagstidningar ibland väntar extremt länge med att publicera jobb man gjort så upptäckte jag till min glädje att en bild som jag tog på simmaren Sarah Sjöström förra sommaren prydde framsidan på SVD:s OS-bilaga.

Raggare

I helgen var jag på power meat i Västerås tillsammans med över 10 000 raggare.

Avslut i Bosnien

Om typ 15 minuter går jag på semester i 7 veckor. Avslutade mitt vikariat på UNT med en kort tur till Bosnien-Hercegovina. Tyvärr ska inte det reportaget på ett tag så ni får nöja er med den här bilden på en häst som betar utanför staden Trebinje så länge.

Postapokalyptiskt

Öregrunds ungdomscamping midsommardagen.

 

Mysteriet Dragon gate

Vid sidan av E4:an i Älvkarlebys kommun ligger Dragon gate, ett surrealistiskt mysterium. Innanför höga murar i den uppländska barrskogen finns bland annat en gigantisk hotellbyggnad och en väldig restaurang, allt är byggt i gammaldags kinesisk stil. Det i sig är märkligt. Ännu märkligare är dock att stället är i princip tomt. Förutom några kineser som arbetar på platsen ser man knappt en människa. I den stora restaurangen som rymmer flera hundra personer sitter vid lunchtid 3-4 personer och hela hotellbyggnaden är totalt tom. Det beror på att man inte brytt sig om att färdigställa rummen. Men ägaren, den mystiska Mr Lee, verkar inte bry sig om att stället inte har några besökare och därför inte heller får in några pengar. Han hävdar att Dragon gate inte är till för att tjäna pengar utan för att öka det kulturella utbytet mellan Kina och Sverige. Mr Lee planerar till och med att bygga ett till ställe i samma stil i närheten. Älvkarlebys kommunpolitiker är däremot inte lika sorglöst inställda till de blygsamma besökssiffrorna och åkte för ett tag sedan till Kina för att försöka sätta press på Mr Lee att färdigställa Dragon gate. Nu har kinesiska staten uppmärksammat saken och säger sig vilja hjälpa Älvkarleby med motiveringen att det är pinsamt för kina att stället aldrig blir klart. Fortsättning följer...

Promotion

Människor som rör på sig

Gustaf igen

Nu har andra delen i mitt och Elinor Torps reportageserie om Gustaf Seppelin Solli publicerats i tidningen Arbetarskydd. Det är mycket glädjande att se att Gustaf gör stora framsteg i sin rehabilitering och det är väldigt vackert att se hur hans familj och flickvännen Pernilla är så helhjärtat engagerade. Samtidigt är allt i grunden så tragiskt. Reportern Elinor gör ett extremt gediget grävjobb kring vad som hänt och det är tydligt att Gustafs öde bara är toppen på ett isberg. Det är satt i system att ta in unga entreprenörer för att göra riskfyllda skitjobb därför att de inte säger ifrån av rädsla för de då inte ska få några fler jobb. Jag kan inte låta bli att i mitt huvudet dra parraller till en tid då arbetsgivarna ensamma dikterade vilkoren på arbetsmarknaden och arbetarna snällt fick finna sig och inte hade något att säga till om. Är den tiden påväg tillbaka?

Lilla Sällskapet

Jag minns en dag för typ 10 år sedan när jag, Erik och Mats i lilla sällskapet samt resten av gänget hängde utanför skolan. Erik var nervös inför sin första konsert. Han målade upp olika mardrömsscenarios om hur dåligt allt skulle gå. Vi peppade honom och sa att det skulle gå bra. Det har nu visat sig att vi hade väldigt rätt. Lilla Sällskapet är bandet på allas läppar. I skrivandes stund sitter hela till exempel hela UNT:s kulturredaktion och pratar om deras nysläppta skiva.

På valborg tog vi några pressbilder på dom i Ekonomikumparken.

Auktoriserad jultomte

Kjell är auktoriserad jultomte. Varje år delar han ut över 2000 klappar.

Prideparad

Årets upplaga av Uppsala Pride har varit väldigt omskrivet pga av att de inte velat samarbeta med FP med hänvisning till att de är en queerfeministisk, antirasistisk, antikapitalistisk och socialistisk festival. Hur som helst. Idag höll Uppsala Pride sin första parad. Jag gjorde en snabb nerdykning och plåtade lite trots att det inte stod på uppdragslistan. Den annars goda stämningen sabbades i några sekunder av att en man som passerar på cykel pekar finger och skricker "fuck you" mot tåget. Vet inte om det är jag som missat något, men jag kan fan inte förstå hur man kan bli arg för att någon annan är homo eller trans.

Cykel

Belgarna var på besök i Uppsala igår och spöade skiten ur oss i cykeltävlingen Skandis GP.