Englands upplopp

Nu är jag hemma igen efter en vecka i upploppens och kravallernas England. Det har skrivits spaltmeter om detta och har man följt nyhetsmediernas rapportering vet man det mesta om vad som hänt. Nog sagt om det. Istället tänkte jag skriva lite om opinionsjournalistiken som skrivits på ämnet.

En ledarskribent på en viss obundet moderat tidning som jag har haft en del att göra med skriver att kravallerna i London inte berodde på fattigdom och utanförskap. Förklaringen är enligt honom mycket enklare än så. Han menar att "London brinner på grund av att några hundra människor tänt på" för att citera ordagrant. Hans ord kan inte tolkas på annat sätt än att han menar att den främsta anledningen till att Storbritannien härjas av upplopp och kravaller är bristande moral hos några enstaka individer.

Det är skrattretande att läsa och höra denna analys av en snubbe som tillbringat större delen av sitt liv bakom ett skrivbord och aldrig ens besökt områdena han gör sina analyser om.

Människorna i Londons och Birminghams förorter lever i ett samhälle där de är försatta i utanförskap och inte ges möjlighet att skapa sig någon dräglig framtid. Det är människor som är bereda att riskera fängelse för att få tag på ett par häftiga jumpadojor, därför att de inte har något att förlora.

Ska man få bukt med dessa problem måste man minska på klyftorna och skapa ett samhälle som alla medborgare tjänar på att upprätthålla och värna om, men detta håller inte tidigare nämnd ledarskribent med om. I SR:s program Studio Ett vidhåller han sin orsaksanalys och när han gång på gång får frågan hur man ska få slut på oroligheterna om det nu inte är utanförskap och klassklyftor som är problemet har han inget svar.