För 20 år sedan flydde en då tolvårig Marina krigets Bosnien för att starta ett nytt liv i Sverige. Tillsammans med mamma, pappa och syster hamnade hon så småningom här i Uppsala. Hela denna berättelse skrev Marina ner i sin dagbok. När hon 20 år senare började läsa dagboken bestämde hon sig för att återvända till sin barndomsstad Trebinje för att konfrontera alla minnen. Jag och reportern Lotta Frithiof fick följa med på resan.
För Marina var det en mycket känslosam resa. Ett besöker i den vackra staden där hon växte upp, men samtidigt i staden där hon livrädd gömde sig i källaren medan bomberna föll.
För mig blev resan en snabbguidning i hur det var att växa upp i inbördeskrigets Bosnien och bli tvungen att lämna allt man känner till bakom sig, när man inte längre är välkommen i sitt eget land.
Källaren där Marina ofta sov under bombningarna.
Marinas barndomsstad Trebinje.
I lägenheten där Marinas familj bodde står fortfarande mycket av möblerna kvar.
Marina minns lukten av lavendel som hennes mamma brukade lägga i linneskåpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar