Idag fick jag besök av min käre vän Jonatan som vanligtvis spenderar sina dagar i den karga norrlänska vildmarken. Eftersom jag just fått uppgiften att fotografera svartvita porträtt på människor i en miljö som beskriver personen så tänkte jag förena nytta med nöje och plåta honom. Det gick sådär. Jag upptäckte att det var väldigt svårt att få en upplänsk åker att se ut som storslagna fjälltoppar. Därför detta porträtt i miljö, med väldigt lite miljö.
fredag 9 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Shit vad han ser härjad och gammal ut, går tiden fortare i norrland?
Så sjukt duktig du är Tor! Jag är avundsjuk. Nordman är inte alltid dåligt även om jag förstår vad du menar..
Skicka en kommentar