Stort kort

Ibland tar det dagar av förberedelser och väntan att ta en bild, ibland behöver man bara kliva ut genom dörren så är den där och väntar på en. Klockan 20.30 gick jag lite stressad ut för att leta reda på "stora bilden" som publiceras på en helsida i tidningen varje dag. 30 minuter till deadline och ingen aning om vad jag skulle plåta. När jag öppnar dörren och kliver ut på gatan flyger en man på skateboard förbi mig. Jag la ut mina kamerablixtar på marken och två ollis och 10 minuter senare var jag uppe på redaktionen igen och la in bilden.

Muslimen Raju

Nu har jag just redovisat min bildserie om Raju som lämnat sin stökiga ungdom bakom sig och lever som rättrogen muslim. När jag umgås och pratar med Raju känner jag att han genom sin tro är uppfylld av harmoni och ro. Och det är just det jag försöker visa. Hur islam fungerar tillsammans med västerländska ideal eller hur livet som muslimsk kvinna ter sig är ett annat kapitel, som jag inte kan eller har för avsikt att skildra med dessa bilder. Känner dock starkt för att försätta att undersöka och dokumentera denna för mig okända värld och förhoppningsvis till slut kunna visa hela berättelsen om islam och Sverige.

Om 3 månader muckar de sista lumparna

I torsdags var jag, Veronika och Pontus i Enköping och tog bilder på en av Sveriges sista värnpliktiga. I framtiden ska svenska försvaret enbart utgöras av yrkessoldater och tanken på ett folkförankrat försvar går i graven.

Trots 2 h intensiv plåtning med paraplyer och en massa blixtar valde vi ändå ut denna simpelt ljussatta bild, som är tagen med ringblixt. Ofta är det enkla och avskalade det bästa.

Nu jävlar händer det!

Efter år av påtryckningar viker jag nu tillslut ner mig och börjar blogga. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Så här öppnar jag nu stort med lite drygt 6000 ord. Bilderna är från förra helgens häng i repan. De sköna lirarna är, förutom mina kära vänner, medlemmarna i We are the storm.