research, programuppdatering, logoistik och väntan

Nu var det länge sedan jag la upp nåt. Det beror på att jag ägnat den senaste tiden åt det fotografer gör mest. Ringa, slå på tangentbord och åka bil. Det gick nyligen upp för mig att jag som fotograf använder cirka 10% av tiden för varje fotoprojekt åt att fotografera. Resten av tiden går åt till att med ljus och lyckta leta folk att fotografera, lära sig dataprogram, göra research och transportera mig fram och tillbaka från plåtningar.

För att inte tappa modet så satt jag och tittade på lite gamla projekt och hittade de här bilderna från thaiboxnings SM tagen den 7 mars. De visar Prudencio Ayite som sekunderna innan tog hem SM guldet i 60 kilos klassen på knockout.

"Det ser ut som ett omslag till en nordmanskiva"

7 timmars nötande i photoshop krävdes för att göra om dessa färgbilder till svartvita. På redovisningen fick jag beröm för bra bildbehandling, men alla var överens om att bilderna såg reklamiga ut (alltså ointressanta och kliché artade). Vår kära lärare kom med den mest svidande kritiken när han sa att det såg ut som omslaget på en nordmanskiva. Lärdomen av detta är återigen att dokumentär bilder inte bara ska vara snygga utan även berätta något intressant för att bli riktigt bra.

Robotar i Uppsala

I helgen var det konvent för japans anime och manga i Uppsalas konserthus. Ett himmelrike för en porträttfotograf. Det är inte ofta man får chansen att plåta en en livs levande robot i en miljö som ser ut som ett rymdskepp.

Mannen från vidderna

Idag fick jag besök av min käre vän Jonatan som vanligtvis spenderar sina dagar i den karga norrlänska vildmarken. Eftersom jag just fått uppgiften att fotografera svartvita porträtt på människor i en miljö som beskriver personen så tänkte jag förena nytta med nöje och plåta honom. Det gick sådär. Jag upptäckte att det var väldigt svårt att få en upplänsk åker att se ut som storslagna fjälltoppar. Därför detta porträtt i miljö, med väldigt lite miljö.

Sportreportaget klart

Nu har vi redovisat våra sportreportage. Under denna uppgift har vi haft Jessica Gow från scanpix som gästlärare. Hon har delat med sig av sina tankar och tips kring sportfoto. Tidigare har biskops-arnö inte haft någon utbildning i sportfoto, men sedan förra året är sportfoto inlagt som en obligatorisk del. Mycket bra tycker jag. Livet som fotograf blir så mycket roligare och enklare om man klarar av att ta bra sportbilder.

klättring

Nu är våren här! Det tydligaste vårtecknet som finns är nämligen en människa i för små skor och krita på händerna som klänger på ett klippblock. Rasmus kom precis hem från en klättertripp i Thailand och hävdar att det är roligare att klättra i Sverige. Antar att han gillar känslan av svettiga långkalsonger och snö i skorna.

sportfoto

"Världens bästa jobb". Det blygsamma omdömet brukar fotografyrket ofta få. Ibland håller jag med, ibland inte.

Igår var jag på basket. Hade den härliga uppgiften att leverera bilder till 4 tidningar. UNT, 18minuter, Sundsvalls tidning och Sundsvalls dagblad. Var nämligen ensam fotograf på matchen. Plåter det jag hinner under matchen, eftersom jag måste lämna bilder till UNT:s web och 18minuter under matchen. Kanske 500 exponeringar senare är matchen slut. Jag vet att det är nu det gäller. Det är här allt avgörs för mig. Jag MÅSTE få en jubelbild. Jag springer ut på planen för att ta bilden alla redigerare trånar efter. En tajt breddare med glada vinnare som kramas och skrattar och en ledsen förlorare som tar sig för ansiktet i förgrunden. Får en hyfsad bild och springer till bilen. Nu har jag 35 minuter på mig att göra köra till redaktionen, göra urval, redigera, lägga in filinformation och maila bilder till Sundsvallstidningarna. Efter dessa 35 minuter av tunnelseende så är jag klar. Hinner ta 2-3 andetag innan det ringer.
- Du, har du inga deppbilder på Sundsvall, frågar redigeraren på Sundsvalls tidning.
- Nej, jag jobbar på UPSALA nya tidning, svarar jag.
- Dåligt, säger han.
Min bittra och cyniska insikt blir allt starkare. Som fotograf sliter man hela jävla matschen med att ta bra spelbilder. Men i 9 fall av 10 så slutar det med att redigeraren väljer ut en bild man tagit efter matchen där hemmalaget deppar alternativt jublar beroende på resultatet i matschen. Det är den bilden som avgör om man gjort ett bra eller ett dåligt jobb.