När E-Type spelar står tiden stilla

Tiden tickar oförtrutet på och både man själv och allt runt omkring en förändras, men en sak är konstant – E-Type.
När han kliver upp på scen med sitt långa hår och karismatiska ansikte som aldrig tycks åldras blir allt som det var när man var tonåring, när en fest innebar ett euforiskt emotionell fyrverkeri.
Till tonerna av eurodans lämnar vi tid och rum och låsas att det ända som existerar är glädje.

Marklunds punchlines

Plåtade till en intervju med Liza Marklund för några dagar sedan. Hon ska precis släppa ny bok och ställer därför upp på intervjuer i nästan varenda tidning, TV-program och radio-program för att få tillfälle att göra PR för den. Hon sa en del intressanta grejer, men det jag reagerat mest på är inte vad hon sagt utan att hon sagt exakt samma saker i alla intervjuer jag hört och läst. Jag menar alltså inte att hon pratat om samma saker, nej, hon har med stor inlevelse formulerat exakt samma meningar i samtliga intervjuer. Att hon inte tänker rösta på Juholt därför att hon inte förstår vad han säger. Att hon inte tycker om att vara lycklig utan trivs bäst på flygplan eller i afrikanskt flyktingläger mm.
Det är imponerade att hon, oberoende av vilka frågor som ställs henne, lyckas ta över samtliga intervjuer och lägga fram exakt sina punchlines.

Roy Andersson

Nu var det ett tag sedan jag träffade regissören Roy Andersson, men vissa möten tar ett tag att smälta.

Egentligen var tanken att jag skulle åka förbi Roys studio för att ta några snabba bilder på honom till en intervju. Det hela slutade dock med att jag spenderade två förmiddagar i hans helt fantastiska hus på Sibyllegatan. Fastigheten fungerar som bostad, filmstudio, kontor, klipprum, rekvisita förråd mm.

I timme efter timme satt jag och reportern Johanna Saldert i intervju med honom. Han redogjorde för orsakerna till borgerlighetens banala kultursyn, livets ofrånkomliga tragik, vikten av obegripliga konst och mycket mycket mera.

Roy var en mycket trevlig och ödmjuk. Vilket inte är speciellt vanligt bland regissörer. Själv säger han angående detta (något förkortat):
– Skådespelare och statister ger väldigt mycket av sig själva när de står framför kameran och på grund av det känns det viktigt att behandla dem värdigt. Annars blir filmen sämre.

Bilden är tagen i scenografin till "Halta Lottas bar" där en scen i hans kommande film utspelar sig. En kul detalj är att ljussättningen är Roys egna och den samma som han använder i sina filmer. Han säger själv om sin ljussättning att han vill ha ljus utan skuggor där ingenting kan gömma sig.

(klicka på bilden så du ser den ordentligt)