Bilder man väljer bort

När man väljer ut bilder till ett reportage börjar man med att ta bort de dåliga bilderna, sen väljer man ut de bästa bilderna och sen börjar det svåra. Då väljer man bort bilder man tycker om för att få en så bra bildberättelse som möjligt. Det spelar nämligen ingen roll hur bra en bild är om den inte tillför något i berättelsen och kompletterar de andra bilderna. I bland kan det till och med vara så att man tar bort en bild man är riktigt nöjd med och ersätter den med en som man tycker är dålig för att reportaget då får en bättre dynamik eller rytm.

Här är några bilder som du inte kommer få se på väggen om du kommer på min och mina klasskamraters vernissage den 22 januari på Galleri Kontrast.

Kopiering

Förr stod man i ett svartmålat rum med rött ljus. Nu sitter man och glor i en dataskärm. Målet är dock det samma. Att förstärka bildernas budskap och känsla genom att justera kontrast, ljus och färger.

Trålen tas upp på fartyget Astrid-Marie.

Späckjobb

Ibland gör man reportage utan att ha någon färdig köpare. När reportaget är klart visar man det för olika tidningar och magasin man tror kan vara intresserade och hoppas att någon nappar. Denna typ av jobb bär det lätt frånstötande namnet späckjobb.

För flera veckor sedan var jag och plåtade ett litet reportage om parkour utövare i Uppsala. Tyvärr kan man bli väldigt seg när man inte har någon deadline och jag gjorde inte klart bilderna förr än nu i helgen.

Just nu

Bloggar från och med nu även på www.jagochmittdjur.se tillsammans med mina klasskamrater. Blogg handlar om arbetet med våra examensprojekt som ska hänga på Galleri kontrast i Stockholm från 22 januari och en månad framåt.

Idag har jag nästan valt klart vilka bilder jag ska hänga på utställningen. Därför kommer jag nu att börja visa bilder jag tycker om men inte har plats med på utställningen här och på www.jagochmittdjur.se.

Bilden är från när jag snorklade i havsakvariet i Lysekil.

Vilka är vakna på natten?

Samtal med en fiskare:

–Vill du ha en gåta?

–Ok.

–Vad har tjuvar, horor, och fiskare gemensamt?

–Öhh, jag vet inte riktigt.

–De jobbar på natten.

–Ja, jo det är sant, hehe.

–Fast snart har de väll en sak till gemensamt. Att alla yrkena är olagliga.

–Tror du det?

–Det är ju så man blir bemött, som en kriminell. Det är så folk ser på en fiskare, som en kriminell.

Massaker

När man gör urval till ett bildreportage brukar man alltid behöva ”döda sina älsklingar”. Det innebär att man väljer bort bilder, trots att man är nöjd med dem, för att få berättelsen mer kärnfull och sammanhållen. Det brukar vara en ganska plågsam process, men när jag nu ska välja ut 10-15 av 6000 bilder känns det som att jag ska begå en massmord. Eller massmord är en underdrift. Jag ska göra mig skyldig till en massaker på mina bilder.

Under ser ni mina sista bilder tagna på väg in till hamn för sista gången.

Hönshuset

Sitter jag återigen och har precis skittråkigt i min lilla stuga i Bohuslän. Precis som jag gjort typ varje helg sedan 20 september. Stugan är för övrigt ett ombyggt hönshus. Nu har jag också tappat mobilen i havet. Blogginlägget här gör jag från grannbondens dator via 56K modem.

När jag började blogga bestämde jag att jag inte skulle ha med bilder på mig själv, men det finns tyvärr ingenting annat att ta kort på här. Så här får ni gott folk. En ensam, smutsig, förkyld och ledsen Tor Johnsson.

På jakt

Följde med pappa på älgjakt en stund för att komma undan från fiskrens och skummande hav för en dag.

Att fotografera till havs

Att vara sjösjuk är ungefär som att vara bakfull utan att få vara full innan. Man mår illa, man kallsvettas, man är svag och dum i huvudet. Till på köpet är ju själva anledningen till att man är sjösjuk att båten gungar så att man måste ta spjärn för att inte rasa omkull och slå sönder sig. Lutar man sig mot den ena väggen har man rasat och slagit frontlinsen i väggen mitt emot innan man hunnit komponera en enda bild. Till det tillkommer att man med jämna mellanrum blir duschad i kallt havsvatten som slår in över relingen. För er som inte vet det så är havsvatten jättedåligt för kameror och därför försöker man alltid dödföraktande kasta sig i skydd, men varje gång tittar man ändå besviken ner på en dyngsur kamera. Under dessa omständigheter försöker jag göra mitt livs bildreportage.

För övrigt ber jag om ursäkt att jag inte bloggat på länge. Det beror på att det finns extremt lite internet på västerhavet där jag varit de senaste veckorna. Nu är jag dock hemma för att samla tankarna några dagar.

20 timmars arbetsdag

Klockan 04.00 lämnar vi kajen i Smögen. Knappt en timme senare åker trålen och fisket börjar. Efter cirka 12 timmars fiske undrar jag lite försiktigt hur länge de tänkte fiska.
- Det beror väll på det, blir svaret.
Ytterligare 8 timmar senare, efter 20 timmar till sjös lägger vi till vid kajen igen. Jag kliver iland och är nära att ramla omkull på den jämna asfalten. Efter 20 timmar på havet är mitt balanssinne helt urballat och fattar inte vad som händer när jag går på ett underlag som inte rör sig.
Fiskarna tar iland fångsten och säger snabbt adjö. Fyra timmar senare börjar nämligen en ny arbetsdag för dem.

På bild:
När trålen ska tas upp vet alla måsar och trutar att det snart blir krubb och de samlas runt båten.

Hockey

Sköna citat från Almtunas klack vid kvällens matchen mellan Malmö redhawks och Almtuna IS:
- Jävla danskjävlar
- Du är ingen svensson du är dansk
- Ja du är stor, men håll käften

Kan heller inte låta bli att citera en man ur Södertäljes klack vid en match förra säsongen. Så här ropade han till domaren.
- Din mamma är otrogen mot din pappa

Fridykning

Träning på Fyrishov. Att ta bilder under vatten är rätt svårt. Man ser inte vad man gör, ljuset är konstigt och färger försvinner. Lägger man också till att man inte får något syre så kan man väll sammanfatta det med att det är en mindre bra arbetsmiljö.

Petter på bilden hade dock extremt bra tålamod med mig medan jag panikslagen plaskade runt i basängen.

Kulturnatten

Capoeira och två blixtar vid resecentrum.

Tjejkort

Ett tjejkort är tagit snett ovanifrån, ansiktsuttrycket är hjälplöst och kontrasten är låg utan svärta. Allt detta ger ett utryck av känslomässig skörhet som av någon anledning är credig för tjejer. Att plåta en kille på samma sätt leder däremot inte alls till några bonuspoäng för honom eftersom killar ska vara hårda och starka. Då är det hårda kontraster och kalla färger som gäller.

På bilden nedan har vi min kära syster Kajsa som inte alls är speciellt skör utan bara har misshandlats av mitt ojämställda bildspråk.

Pilsner

Ett hemskt skämt, fast på allvar.

Om man inte visste att Sverigedemokraterna (SD) var helt allvarliga med sin politik så finns det väldigt mycket med pariet som skulle kunna uppfattas som väldigt roliga ironiska skämt. Ett av dem är att Pavel Gamov på bilden, som är SD:s distriktsordförande i Uppland, själv är invandrare. Ännu roligare blir det när han med seriös min kallar sig motståndrare av det mångkulturella samhället. Men nu är det ju tyvärr inte fråga om ironiska skämt utan om människor som vill göra främlingsfientliga åsikter rumsrena och som hotar att fördärva vår demokrati.

36 klick

Jag sätter in filmen i kameran och stänger luckan, på displayen står det att jag har 36 exponering till mitt förfogande. Jag känner en stark obehagskänsla och kallsvetten bryter nästan fram. Normalt brukar jag ju slänga i väg en pass 30-40 exponering innan jag ens börjar fundera på att ta en vettig bild. Det är nog lika illa ställt med de flesta digitalkameraskolade fotografer som ser det som självklart att kunna ta hur många bilder som helst och därmed får nån slags personlighetsstörning som gör att de fotograferar allt helt urskillningslöst. Trots att jag gjorde allt jag kunde för att hålla emot, så fylldes rullen med diverse betande kor, sommarstugor och annan skit som inte ens är värt att titta på efter ynka 2 timmar.

Som tur var så lyckades jag i alla fall rikta kameran mot Lotta med några av knapptryckningarna och fick denna ruta.

Ångest och längtan

Jag syftar inte på vad mina kära vänner Erik och Erik ger uttryck för på bilden utan på hur det är att jobba med research för stora fotoprojekt. De senaste veckorna har jag nämligen knappt lyft kameran trots att jag jobbat heltid med fotografi. Istället har jag jobbat på en hjärntumör med mobilen tryckt mot örat för att ringa en massa "viktiga" samtal och kommit lite längre på vägen mot närsynthet genom att läsa, läsa och läsa. Det är inte utan att man saknar de gamla sorglösa dagarna med bildbeställningslappar där någon annan redan ordnat all research.

Frispråkig

Nu har skolan börjat igen och idag hade vi besök av fotografen Åke Ericson. Hans föreläsning, eller kanske snarare samtal med oss, handlade till stor del om hur statisk och banal bildjournalistiken i våra svenska tidningar är. Det var på något sätt förlösande att höra någon kritisera i denna bransch som oftast präglas av ryggdunkande och smicker av kollegorna.

Sportfiske

Idag publicerades ett reportage om sportfiske på sjön Ekoln som jag lagt ner en del tid på den senaste tiden. Egentligen skulle det hela kunnat vara klart på två timmar första gången jag var med. Förhållande fotografering perfekta. Ljuset var bra, jag hade en kajak så jag kunde ta bilder utifrån båten och jag hade ett undervattenshus så jag kunde plåta i vattenytan och under. Det enda som inte stämde var att det inte nappade. Det hann bli två fisketurer till innan jag fick den mytiska gösen på bild. Fiske och dokumentärfoto är rätt lika på det sättet, det finns inga garantier.

Biskops-arnö

Nu börjar den skymta vid horisonten, Biskops-arnö, ön som lär mig om fotografi. På måndag börjar tredje terminen för mig på nordens fotoskola.

Eldfest

De senaste 75 åren har Österbybrukborna arrangerat något som de kallar för eldfesten. Det innebär att de under cirka 45 minuter frambringar en fullkomlig orgie i eld, fyrverkerier och märkliga ljusinstallationer. Hela föreställningen inleds med ett fackeltåg i badkläder som marscherar ner i vattnet och gör någon slags koreograferad dans med facklorna uppsträckta över ytan och följs av att en hemmabygd gondol kryssar runt bland diverse ljusskulpturer med mera. Det märkliga är dock att ingen verkar veta varför de gör det eller ens hur traditionen uppkom.

Bunny Wailer på Uppsala Reggaefesivalen

Porträtt

Johan är på väg uppåt och framåt

Bild och text

På dagstidning måste alla bilder av någon anledning alltid komenteras och kompletteras med text. Ibland kan detta leda till att bilder marginaliseras och förlorar sitt emotionella värde. Lika väl som att vissa artiklar är rena textjobb därför att en bild inte tillför något så borde vissa jobb få vara rena bildjobb när texten inte tillför något.

Bilden här publicerades på UNT:s "bildensidan" med rubriken "Jag kör på länge det känns kul".

Sämst!

Nu har jag precis jobbat över 39 minuter. Med vad undrar du kanske. Jo, nämligen med att fotografera och frilägga dill. Scanpix, Sveriges i särklass största bildbyrå, hade nämligen inte en enda vettig bild på det. Funderar på om jag ska försöka sälja detta mästerverk till dem.

Upplands svar på tjuren Ferdinad

Tjuren har ersatts av en ko och korkeken av en rön med röda bär, men jag tyckte ändå att detta magnifika kreatur var värd en bild. Innan jag klev in i hagen kollade jag att samtliga djur i hagen hade juver. Jag fick dock snart erfara att jag inte sett efter tillräckligt noga. Helt plötsligt dök en tjur upp från ingenstans och som det heter, tjurrusade, rakt mot mig. Jag bestämde snabbt att jag fotat klart sprang för livet med den ludna besten hack i häl. Inspirerad av häcklöparna i friidrotts EM tog jag mig över taggtråden och ut i säkerhet.

Motljus gör det fina finare

Utflyckt till Wiks slott med Lotta.

Maskinen

Det nådde kanske inte hela vägen till en religiös upplevelse att hänga med Maskinen på en klubb i Kungshamn, men spriten flödade och folk skrek i extas att alla som inte dansar är våldtäktsmän.

Bra spak

Porträtt utan miljö

Vad gör man om man har 20 minuter på sig att fotografera ett porträtt på temat engagemang för illegala invandrares rättigheter mitt i en av Uppsalas finaste bostadsområden? Efter några trevandre och pinsamma försök till att skapa dramatik med blixtar från olika håll och våldsam vidvinkel gav jag upp, plockade fram 50:an och struntade helt i miljön.

kontraster

Naturen i Bohuslän är storlagen och livlös. Lite som ett rymdlanskap. När man fotograferar människor i denna miljö blir det en enorm kontrast mellan det stora kraftfulla men livlösa landskapet och den lilla men i högsta grad organiska och livfulla människan. Allt blir så tydligt, nästan existentiellt. Nu åker jag tillbaka och tar fler kort.

Uppväckande samtal

Jag vaknade i morse av att telefonen ringde. Lite yrvaket svarade jag - Ja hej det är Tor. Till svar får jag med lugn och mild stämma orden. -Hej Tor det är Rasim, kommer du ihåg mig? Sedan pratade vi i över en timme.
För över två år sedan nu var jag på biskops-arnö på antagningsdagar. När jag första kvällen nervös och stressad gick omkring i skolans mörka lokaler stötte jag på en man som satt och spelade piano. På hans ena hand fattades en del av tummen och på golvet låg ett par kryckor. Vi pratade lite och jag berättade att jag var nervös för om jag skulle komma in på skolan och för framtiden i största allmänhet. Medan han långsamt försatte plinka på pianot började han med sin lugna och milda röst förklara hur jag borde tänka för att må bra. Han sa simpla och självklara saker som att jag skulle leva i nuet och tro på mig själv, men sagt av honom kröp det verkligen in under skinnet och fäste sig i mitt medvetande.
Nästan all tid jag fick över under återstoden av provdagarna umgicks jag med Rasim. Han berättade sin hemska, men fascinerande livsberättelse. Om sin uppväxt i Irak, tortyren i fängelset när han vägrade bli soldat och flykten till Sverige.

Tillbaka i ankdammen

Nu är det slut på ledigheten och jag är tillbaka i ankdammen Uppsala. Bilden var helsida i UNT idag och föreställer, förutom stämmningen i Uppsala just nu, en massa fåglar som simmar runt i en lite sjö som bildats av smältvattnet från vinterns snö som samlats på en snödumpningsplats och bildat en glaciär täckt av grus och smuts.