Besök på hospice

I September 2011 träffade jag Kajsa och Daniel Wennman för första gången. Då hade de precis fått veta att Kajsa led av obotlig cancer. De bjöd på kaffe och kakor i sitt vardagsrum och vi hade en trevlig pratstund innan jag tog några bilder av dem. Jag minns att det kändes overkligt att den unga kvinnan framför mig som såg så frisk ut bar på en dödlig sjukdom.
Vi har träffats flera gånger sen dess och gjort reportage om deras liv och förra veckan träffades vi igen. Den här gången skvallar utsidan om vad som håller på att hända. Genom korridoren på hospice där de nu bor kommer en tärd Kajsa emot mig. Vi hälsar och går in på deras rum. Vi pratar om allt möjligt vardagligt. Daniel berättar om sitt nya jobb och Kajsa beklagar sig över att katten Tajzon, som de har med sig, rymmer hela tiden. Trots att jag befinner mig på platsen för vård i livets slutskede är det väldigt svårt att bli vän med tanken att hon allt för snart inte kommer finnas till längre.
Läs hela artikeln här.