Nu är första dagen på Di avklarad. En väldigt lugn start blev det. Efter att ha fått alla inloggningar, tjänstetelefoner och tjänstebilnycklar följde jag med fotografen Jesper Frisk när han plåtade en före detta hockeyspelar som nu jobbar inom näringslivet. Jag passade på att knäppa en egen bild medan Jesper fixade med blixtarna.
måndag 15 augusti 2011
Englands upplopp
Nu är jag hemma igen efter en vecka i upploppens och kravallernas England. Det har skrivits spaltmeter om detta och har man följt nyhetsmediernas rapportering vet man det mesta om vad som hänt. Nog sagt om det. Istället tänkte jag skriva lite om opinionsjournalistiken som skrivits på ämnet.
En ledarskribent på en viss obundet moderat tidning som jag har haft en del att göra med skriver att kravallerna i London inte berodde på fattigdom och utanförskap. Förklaringen är enligt honom mycket enklare än så. Han menar att "London brinner på grund av att några hundra människor tänt på" för att citera ordagrant. Hans ord kan inte tolkas på annat sätt än att han menar att den främsta anledningen till att Storbritannien härjas av upplopp och kravaller är bristande moral hos några enstaka individer.
Det är skrattretande att läsa och höra denna analys av en snubbe som tillbringat större delen av sitt liv bakom ett skrivbord och aldrig ens besökt områdena han gör sina analyser om.
Människorna i Londons och Birminghams förorter lever i ett samhälle där de är försatta i utanförskap och inte ges möjlighet att skapa sig någon dräglig framtid. Det är människor som är bereda att riskera fängelse för att få tag på ett par häftiga jumpadojor, därför att de inte har något att förlora.
Ska man få bukt med dessa problem måste man minska på klyftorna och skapa ett samhälle som alla medborgare tjänar på att upprätthålla och värna om, men detta håller inte tidigare nämnd ledarskribent med om. I SR:s program Studio Ett vidhåller han sin orsaksanalys och när han gång på gång får frågan hur man ska få slut på oroligheterna om det nu inte är utanförskap och klassklyftor som är problemet har han inget svar.
En ledarskribent på en viss obundet moderat tidning som jag har haft en del att göra med skriver att kravallerna i London inte berodde på fattigdom och utanförskap. Förklaringen är enligt honom mycket enklare än så. Han menar att "London brinner på grund av att några hundra människor tänt på" för att citera ordagrant. Hans ord kan inte tolkas på annat sätt än att han menar att den främsta anledningen till att Storbritannien härjas av upplopp och kravaller är bristande moral hos några enstaka individer.
Det är skrattretande att läsa och höra denna analys av en snubbe som tillbringat större delen av sitt liv bakom ett skrivbord och aldrig ens besökt områdena han gör sina analyser om.
Människorna i Londons och Birminghams förorter lever i ett samhälle där de är försatta i utanförskap och inte ges möjlighet att skapa sig någon dräglig framtid. Det är människor som är bereda att riskera fängelse för att få tag på ett par häftiga jumpadojor, därför att de inte har något att förlora.
Ska man få bukt med dessa problem måste man minska på klyftorna och skapa ett samhälle som alla medborgare tjänar på att upprätthålla och värna om, men detta håller inte tidigare nämnd ledarskribent med om. I SR:s program Studio Ett vidhåller han sin orsaksanalys och när han gång på gång får frågan hur man ska få slut på oroligheterna om det nu inte är utanförskap och klassklyftor som är problemet har han inget svar.
torsdag 11 augusti 2011
"Allt är svart"
Igår tog jag den här bilden av Londonbon Sivaharan Kandiah som fått sin butik sönderslagen och plundrad. Nu vet han inte hur han ska klara av att försörja sin familj.
–Allt är svart. Jag vet vad jag ska ta mig till, säger han.
Idag har vi åkt vidare till Birmingham för att skildra fler personliga tragedier.
–Allt är svart. Jag vet vad jag ska ta mig till, säger han.
Idag har vi åkt vidare till Birmingham för att skildra fler personliga tragedier.
onsdag 10 augusti 2011
Upploppen drar vidare
Oroligheterna har dragit vidare till Manchester. Kanske har de 16 000 utposterade poliserna och flera hundra gripandet här i London fått effekt. Kvar finns dock utbrända hus och sönderslagna och plundrade butiker.
tisdag 9 augusti 2011
London
Just nu är det väldigt märkligt att befinna sig i London. På de flesta håll är allt som vanligt, men här och var bränner människor hus, plundrar affärer och slåss med polisen och deras hundar. Här ser ni några av gentlemännen som ligger bakom oroligheterna.
tisdag 2 augusti 2011
tisdag 26 juli 2011
Tragik på distans
I fredags satt jag i godan ro som bildredaktör på Svenska Dagbladet medan sommartorkan fick hela redaktionen att gå på halvfart, men så plötsligt händer något ofattbart. En bomb exploderar i centrala Oslo. Plötsligt förvandlas den slumrande redaktionen till en myrstack. Bilder av blödande människor och brinnande hus börjar ramla in. Efter bara en liten stund ökar hetsen ytterligare när en man börjar skjuta vilt omkring sig mitt i ett politiskt ungdomsläger på ön Utöja.
Det var en märklig känsla att befinna sig på redaktionen medan allt detta hände. På ett sätt är man mitt i händelsernas centrum eftersom man överöses med enorma mängder bilder och information om vad som händer. Samtidigt är man väldigt väldigt långt därifrån, dels fysiskt, men också känslomässigt. För att hinna med att göra om hela tidningen och rapportera på ett balanserat och bra sätt måste man hålla huvudet kallt och det finns inget utrymme för ledsnad och ilska.
Hela helgen fortsatte i stort sätt med samma myrstacksartade arbetssituation och det var egentligen inte förrän efter helgen som det fanns utrymme för mig att känna något om det hemska som hänt.
Bilden är från en minnesstund i lördags vid norska ambassaden i Stockholm. Massor av människor grät och tände ljus. Jag och reportern fotograferade och antecknade.
Det var en märklig känsla att befinna sig på redaktionen medan allt detta hände. På ett sätt är man mitt i händelsernas centrum eftersom man överöses med enorma mängder bilder och information om vad som händer. Samtidigt är man väldigt väldigt långt därifrån, dels fysiskt, men också känslomässigt. För att hinna med att göra om hela tidningen och rapportera på ett balanserat och bra sätt måste man hålla huvudet kallt och det finns inget utrymme för ledsnad och ilska.
Hela helgen fortsatte i stort sätt med samma myrstacksartade arbetssituation och det var egentligen inte förrän efter helgen som det fanns utrymme för mig att känna något om det hemska som hänt.
Bilden är från en minnesstund i lördags vid norska ambassaden i Stockholm. Massor av människor grät och tände ljus. Jag och reportern fotograferade och antecknade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







